om jag vore elvis...
inlevelse, passion, dark eyes, kärlek, styrka, frilla, sammet, smutsig hatt.
Ibland är allt ett enda virrevarr
been there, done that
Fast allt blir bra sen
Kalas
Swomped
Skolan tar mycket tid. Mycket mycket tid. Det är mycket roligt för det mesta, så jag ska inte klaga. Det är ofta mycket nervöst. Mycket mycket nervöst. Men det ska man också träna på. Träna på att vara nervös på ett bra sätt. Jag är inte så bra på det än. Det känns som när jag ska sjunga upp nånting, att hela min kropp försöker motarbeta mig på alla möjliga sätt, så att jag inte ska klara av att sjunga. Jag blir torr i halsen och alldeles slemmig i munnen. vilket gör att jag blir törstigare och törstigare. Så jag dricker men jag blir torr i halsen direkt. Jag blir även väldigt kissinödig, och börjar så småningom svettas. Benen känns tunga och förlamade, samtidigt som de börjar darra så fort jag reser mig. Armarna och händerna darrar också ganska mycket och jag blir väldigt kall och svettig om händerna, detta gör att det känns klumpigt att hålla i micken.
Trots denna milt obehagliga upplevelse, så gick micktekniken vi hade igår hyffsat bra. Micktekniken är lätt den jobbigaste lektionen på hela veckan. Förbereda låt till inspelad bakgrund, framföra låten framför halva eller hela klassen och väldigt ärlig lärare, och sedan få höra vad som var fel och behöver jobbas på. Säkert nyttigt men så jobbigt.
Fast förresten, det första danspasset på onsdagar är lite av en tortyrkammare det med. Blev smått nerbruten innifrån och ut på det senaste passet. Men det kanske hjälper i längden, vem vet? Just nu har jag mest ont i alla fall.
Men jag gör det jag älskar att göra, och jag gillar det.
Just nu njuter jag av en helg hemma. Bli ompysslad, och umgås med mysiga vänner. Jag gillar det med.
Ett andetag mellan sång och dansträning.
Take care!
Bejaka och blockera
Igår var ännu en bra dag (fast idag är lite bättre för snart får jag träffa min fina pojke)
Lätta dramaövningar o dramalekar. Öppet sinne och massa glada skratt.
Det blir ett bra år det här. Men snart bli det tufft, fast det är bra det med=)
Bra sak jag gjorde igår:
Tog mig ur paniken och hanterade en kris-situation exemplariskt (kris-situationen var att min dammsugare började brinna. chockad sanna stod mest o kollade på all rök som bolmade upp en stund och tänkte saker som; rädda , larma , släck! var är min brandsläckade? just det har ingen... borde jag utrymma lägenheten? och, ska jag vänta o göra något till brandvarnaren börjar pipa.
Tillslut tog jag mig samman och drog ur kontakten, slängde våta handdukar på dammsugaren och kastade ut den på terrassen, därefter ringde jag mamma!
jag lärde mig att man aldrig vet hur man hanterar en kris eller hur mycket panik man får!
hörs snart igen puss!
Klart godkänd
Sommaren har varit lång, lite knepig, men mest mysig och väldigt bra. Tiden har dock sprungit iväg. Bloggen har inte prioriterats. Fast jag har nog aldrig egentligen prioriterat bloggen, för det är bättre att leva livet än att bara blogga om det.
Men ibland vill man minnas grejer, och berätta för andra om det, så det blir det nu framöver. Oftast korta inlägg är tanken, eftersom jag har ett fullspeckat år framför mig.
Jag har precis börjat på en skola i Markaryd, här ska jag bli hyffsat bra i sång dans o teater, är tanken.
Markaryd är i förhållande till de flesta orter, en liten håla. I förhållande till Molkom är det en metropol, här finns nämligen Konsum OCH Ica. och bäst av allt: Systembolaget!
Ett stort plus är också att mer än hälften av min nya mysiga klass talar skånska eller liknande dialekter! sanna gillar detta.
Veckan har bestått av sjukt mycket info, lite sång, och bowling med alla i eftermiddags.
För övrigt har jag nyligen även flyttat in i min nya lägenhet här på smålandsgatan. har ej fått ordning på allt men det kommer. men det är iaf väldigt härligt med något eget!
Japp, det är alltså en nystart på gång. Varje dag är som ett litet äventyr, men bra saker och mindre bra saker. tex
några bra saker jag gjort idag:
Slog 7 strike på bowling idag! (varav 4 i rad! HELT sant! aldrig spelat så bra asså! men jag har inga bevis. ni måste tro mig!)
Kollade på ett avsnitt (säger man avsnitt?) rapport! (och det har jag nästan aldrig gjort innan)
mindre bra:
kliade mig i ögat när jag skulle gå in i badrummet så jag gick in i dörrkarmen istället. det gjorde ganska ont och jag får nog förvänta mig en mindre bula.
Nämen ha det bra så länge så hörs vi snart! Kram till alla
Pheobe
" Now, Grandma's a person who everyone likes
She bought you a train and a bright shiny bike!
But lately she hasn't been coming to dinner,
and last time you saw her she looked so much thinner.
Now, your mom and your dad said she moved to Peru
but the truth is she died, and someday you will too.
Lalalaa lalalaa lala lalalalaa, lalalaa lalalaa lala lalaaaa "
fivehundredtwentyfivethousandsixhundred minutes
Fast nu är det till och med två. Två år.
- Så berätta nu Sanna! Hur har du haft det däruppe? Va!? var det kul? har du haft det bra?
- Jo jag har haft det jättekul många gånger. Mindre kul ibland...
- Ja men berätta då! Kom igen! Hur kändes det där uppe, och hur känns det nu när du e klar? E de jobbigt o lämna allt? Var det inte speciellt där uppe? var det inte riktigt bra?! Berätta då?
- Det var verkligen speciellt där uppe, men det spelar ingen roll om jag försöker förklara, för det går inte att förstå utan att upplevas.
Att leva i Molkom har varit en bubbla utan dess like. Två år. Först ett år. Sen ett till. Ja, för jag måste skilja på dem. på ett vis så hör de ihop. På ett annat sätt absolut inte.
Jag läste nånstans ur nånting jag skrivit, att det första året på molkom har varit ett av de bästa i mitt liv. det håller jag fortfarande med om. Och ibland kommer jag på mig själv med att längta tillbaka dit en smula.
Det andra året har varit... lite som en av de värsta karusellerna på typ lisseberg eller nåt. Ni vet en sån där som både snurrar upp och ner och hit och dit och runt runt runt, och gungar. En sån där som i alla fall jag mår väldigt illa av när den snurrar som mest.
Det kändes inte så sorgligt att lämna Molkom nu. Det har varit ett väldigt jobbigt och krävande år, och nu får jag en ärlig chans att kunna koppla bort allt. Och det känns jävligt bra redan faktiskt.
Det har funnit många fina stunder med det senaste året. Speciellt när jag upptäckte var jag skulle leta efter dem. Jag vet att det har funnits många fina människor runt om mig. Och tyvärr, måste jag säga, så har jag varit alldeles för uppe i egna bekymmer för att lära känna någon riktigt ordentligt.
Självförtroendet har fått sig alldeles för många smällar i år. Jag trodde till och med under lång tid att om någon kallar mig något, eller beter sig illa, så stämmer det. Och alla andra tycker också att det är så.
Jag har växt nu, jag har lärt mig att ännu mindre bry mig om vad andra tycker. Jag är jag, jag står för vad jag gör, jag ångrar mig lite när jag känner jag borde ha gjort något annorlunda, men från och med nu så ska jag inte skämmas längre.
Jag har haft så många tankar om alla i år. Det har varit så mörkt.
Nu ser allting ljust ut. Alla ser så fina ut. Till och med jag ser fin ut.
Somliga som jag behövt vid min sida har inte varit där. Vissa som jag inte visste kunde vara där fanns plötsligt bredvid. Vissa förändrades. Till positivt eller negativt. En del har jag skrattat gott åt och med. Någon har jag gråtit med. Ibland har jag varit irriterad på en del. Vissa har jag stört mig på länge. Somliga förstår jag mig aldrig på. Någon har nog aldrig förstått sig på mig. Många har jag lärt mig av. Alla har inspirerat mig.
Men utan en enda av alla dessa unika(på gott och ont) personer så skulle inte Molkom varit det som det är.
Och det är ju bara vi som vet precis vad det är!
Alla gobitar från Molkom finns alltid med i bilder till exempel. Här följer bara ett par av gobitarna!
Och så några från förr...
Allt fint ryms inte på bara dessa bilder. Och det är väl bra det.
Tusenmillioner kramar till er alla!
Hmm
Jo, jag fick lite ont i magen precis. jag ska nämligen åka hem en sväng imorgon. För att på lördag åka till hässleholm och söka en skola, för att sen åka hem igen och sedan tillbaka upp hit. Iaf så tänkte jag att jag kan passa på att ta hem lite grejer som jag inte kommer använda mer de närmsta två veckorna, för det är så lång tid vi har kvar här ungefär.
Så jag började ta ner saker från hyllorna, kolla igenom och rensa. Det ser tomt ut i hyllan nu, och det gör lite ont i mig. jag hoppas verkligen hela tiden att det bara ska kännas skönt att lämna det här stället, det blir lättare då. Men jag insåg precis att det kommer bli så jävla svårt.
Usch.
Nånting häftigt hände mig däremot för ungefär två veckor sedan. Jag såg en älg! En riktigt levande älg! Bara några meter bredvid vägen stod älgen! Älgen stod och åt löv! En riktig levande älg! Min första älg!
Två dagar senare såg jag den igen! Ja, jag tror att det var samma älg för den såg likadan ut, och så stod den vid samma väg. Fast på andra sidan. En riktig älg!
Det var riktigt häftigt!
Och för ungefär en vecka sedan besökte jag naturhistoriska muséet i stockholm. Där fanns det också en älg och vi lärde oss hur man ropar på dem. Där fanns också ett stort valskelett och en hel del andra djur. Inget var dock levande. Lite synd.
Nä, nu måste jag fortsätta. Måste börja packa ner livet i molkom. det blir nog bara jobbigare för varje dag nu. Men allt har sitt slut, och det känns ändå som att det är dags för molkoms slut.
Det är egentligen bara en viktig sak kvar som jag måste göra. Jag ska bara våga. jag ska göra det!
Om man känner att man måste göra något som kanske är jobbigt och svårt, så är det bättre att göra det och kanske ångra sig efter, än att inte göra det och ångra sig och undra vad som kunde ha hänt resten av sitt liv.
Eller hur?
Önska mig lycka till och håll tummarna för mig på lördag, tack!
Puss o kram
Fint
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Tiden är kort, tiden är ful
Det är den som alltid bedrar oss
Ett andetag, sen var det slut
När sommaren övergav oss
Fast vi möttes alldeles nyss
är det redan dags att resa
Fast vi möttes alldeles nyss
möts vi i en sista kyss
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Sorgsna lakan, sorgsen sol
Sorgsen skugga faller över golvet
och dina sorgsna skor
Men aldrig har du nånsin varit vackrare än då
när du stod kvar i dörren och jag gick därifrån
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Jag lyssnar på Rikard Wolff igen. Älskar dig, älskar dig alltid är en väldigt fin låt. Fanns inte att hitta på youtube tyvärr. Men får du chans att lyssna på den, gör det!
Utan ord
Jag vet inte vad jag ska säga.
Vad jag tänker?
Du skulle inte tro mig.
Vad jag känner?
Du vill inte veta.
Jag sa, Hej. Jag tror jag hörde det tillbaks. Jag ville säga så mycket mer. Jag ville säga allt. Skulle du lyssna, om jag skulle våga. Jag måste få säga mer, för snart är det slut här. Jag måste bara våga, och det är svårt nog.
If I could turn back time
Nu är det här. det sista lovet på Molkoms folkhögskola. Skönt med lov, känns som att det kommer bli en annorlunda stämning när jag kommer tillbaks. bra eller dåligt? det är inte långt kvar nu iaf. skönt eller jobbigt?
Ikväll blev det singstar med tjejerna. hade en mysig kväll. Funderade på utgång men det blev ej. Tänkte att även fall jag skulle satsat på en bra kväll o spenderat pengar (som jag inte har egentligen) så skulle jag vara för trött. Och då är det faktiskt inte värt att slösa pengar på det, tycker jag. Känner mig fortfarande alldeles sliten i både kropp o själ. Kanske är det veckans filminspelning som gjort det. Kanske är det något som varit jobbigt en lång tid. Jag tror på en kombination. Och när man får chans att slappna av, då ger kroppen med sig och tar ut all sin trötthet på samma gång.
Så det känns iaf.
Det är lustigt när man har mycket känslor som bubblar inom en, hur varje låt tycks handla om mig och min situation och mina problem och min glädje. Konstigt. Singstar med mycket känsla blev det ikväll, väldigt mycket känsla... som nu har övergått i tankar istället.
Blir nog en lång natt...
För övrigt så gjorde jag äntligen av med ett presentkort från discshop på 50 kr som AP så generöst gav bort för över ett år sedan. Väldigt trevlig den där AP. Tanken var först musikalen Across the Universe, den såg vi på Göteborgs filmfestival förra året. Mycket bra minns jag. Jag minns mycket bra.
Men sen hittade jag en dubbel-dvd med Across the universe och Rent för halva priset av vad bara den förstnämnda kosta. Så det blev en beställning på dem, som en liten påskpresent till mig själv. Glad Påsk Sanna!
Imorn blir det lite middag med släkt och liknande, sedan träff med Björn o Fredrik på kvällen. Har saknat dom! Det ska bli jättekul!
Kvällen får avslutas med några rader... och lite tankar... Kramkalas.
I don't know why I said the things I said
Prides like a knife it can cut deep inside
Words are like weapons, they wound sometimes
I didn't really mean to hurt you
I didn't wanna see you go
I know I made you cry, but baby..
If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that've hurt you
Too strong to tell you I was sorry
Too proud to tell you I was wrong
I know I was blind, and darlin...
If I could turn back time
If I could find a way
I'd take back those words that've hurt you
and you'd stay
Lights
Instabil är ordet.
Fan. Jag hatar vad jag känner, att jag känner vad jag känner. Hatar hatar hatar!
Är i enormt behov av att skriva av mig. Men det är antagligen för nära, för personligt. För mycket som jag ångrar.
Det är sådana här stunder jag har dagbok till. För att kunna skriva av mig. Och för att skriva om fina stunder som jag vill minnas. Jag försöker att mest skriva bra saker i den boken, för att jag vill minnas bra saker. Jag har inte skrivit i dagboken på mycket länge. Där finns du.
Ånger är en jobbig känsla, och svår att bli av med.
But if you never try you'll never know. Eller..?
Man kan tro att jag är osynlig. Men står jag i en hörna så syns jag ändå. Eller..?
Fan. Det blir ännu en jobbig dag idag.
Om jag fick spola tillbaka tiden en gång i livet så skulle jag göra det nu.
dags att låta dåtid möta nutid. skapa framtid.
Varje dag är en utmaning, ibland stor, ibland liten. Jag försöker komma framåt, släppa gammalt, leva i nuet. men jag är nog sämst på det just nu. Dåtid måste sjunka in, gammalt groll måste få avslut. Jag har inte känt något avslut. Vill jag ha ett avslut? Vare sig jag vill eller inte så kommer snart Molkom att få ett avslut, det går inte att stoppa. Tiden rinner på och vi kan försöka hinna med men oftast så rusar den. När vi minst vill det så rusar den. Visst är två år mer än nog att spendera i Molkom, men jag blir ändå väldigt rädd när jag slås av tanken hur det skulle kännas att lämna stället med lösa trådar. Tyvärr är det en tanke som finns med hela tiden nu.
Dags att låta dåtid möta nutid. Tack för de raderna. Min dåtid har inte riktigt mött min nutid. Min dåtid känns väldigt grumlig på något sätt, inte helt uppklarad på något vis. Tids nog ska jag se klart, även om jag själv måste se till att det blir så, och då kan jag se ljust på framtiden.
Tiden rusar som sagt på. Overkligt. För ett dygn sen befann jag mig på Masthuggsberget i Göteborg med utsikt över hela staden mitt i natten. Fantastiskt. Fantastiskt kallt. Fantastiskt blåsigt. Fantastisk upplevelse. Vi var i Göteborg från måndag till idag, och natten till tisdagen så spelade vi in film på Järntorget. Det känns fortfarande overkligt.
Imorgon natt är sista inspelningen på den här filmen, och då kommer vi befinna oss på taket till ett vattentorn. Jag kan nog ärligt säga att det här är den häftigaste inspelningsveckan jag nånsin haft. Många svinkalla långa jobbiga nätter, då jag tänker "Varför gör jag det?" Men det gör inget för jag vet att det är värt det när jag står i en varm dusch, och framförallt när jag ser resultatet på film. Jag har redan nu glömt hur mycket jag frös för två timmar sen, så därför kommer jag lika glad knalla ut där imorgon natt igen.
Nu börjar det rycka lite i ögonlocken, det är förresten en rolig känsla, och sängen kallar varm och mjuk. För ett mysigt avslut på kvällen så sätter jag snart igång ett avsnitt vänner, det mår jag bra av.
Du sa att jag är en vännernörd. Det är jag faktiskt.
Pusskalas
Älska, älska för kärlek
NU, är vi helt och hållet klara med Hamlet, för alltid! Yey. det känns väldigt skönt. Igår fick vi nämligen köra Hamlet en sista gång här på skolan. Det gick ganska bra tror jag, ingen av oss var väl sådär jättepepp på det men jag tror vi klarade det bra ändå. Nångång under föreställningen märkte jag hur jobbigt allt kändes. Många jobbiga känslor letade sig tillbaka till mig och det blev nästan för mycket. När Hamlet tog slut förra gången släppte mycket av det jag känt, och jag har nog inte riktigt tänkt på att det kändes mycket lättare efter Hamlet. Men igår kom mycket tillbaka, och det blev psykiskt väldigt jobbigt.
Men idag är en ny dag och det har varit en bra dag! På måndag drar första filminspelningen igång och hela klassen far därför iväg till Göteborg där vi ska spela in på massa spännande platser. Ser väldigt mycket fram emot det!
Och om ungefär en vecka är det påsklov och det bär hemmåt mot Skåne! Det ser jag också väldigt mycket fram emot!
För er som undra hur jag hade det i stockholm i helgen, så var det jättebra! Fantastiskt härligt att komma bort en sväng och få träffa Fredrik, för det var väldigt längsen, och oj så trevligt vi hade. Han bjöd på Raw comedy club och vi skrattade väldigt mycket. Det var kul.
För övrigt dök Rickard Wolff upp i en diskussion idag, vilket fick mig att tänka på låten nedan. Personligen så tycker jag rickard wolff har en fantastiskt härlig röst och jag älskar många av hans låtar, jättefina texter. Jag hade en skiva med honom hemma innan, men den kan jag tyvärr inte hitta. Som tur är så kan man få tag på allt på youtube, det är bra.
Det här är en av mina favoriter.
i like it
Någonting för dig och mig.
I like it.
Snart mina vänner är det långfredagen och påsk, och då hälsar jag på Skåne. Längtar dit med!
Pusskalas
