sannas sida

Jo, jag fick lite ont i magen precis. jag ska nämligen åka hem en sväng imorgon. För att på lördag åka till hässleholm och söka en skola, för att sen åka hem igen och sedan tillbaka upp hit. Iaf så tänkte jag att jag kan passa på att ta hem lite grejer som jag inte kommer använda mer de närmsta två veckorna, för det är så lång tid vi har kvar här ungefär.
Så jag började ta ner saker från hyllorna, kolla igenom och rensa. Det ser tomt ut i hyllan nu, och det gör lite ont i mig. jag hoppas verkligen hela tiden att det bara ska kännas skönt att lämna det här stället, det blir lättare då. Men jag insåg precis att det kommer bli så jävla svårt.
Usch.


Nånting häftigt hände mig däremot för ungefär två veckor sedan. Jag såg en älg! En riktigt levande älg! Bara några meter bredvid vägen stod älgen! Älgen stod och åt löv! En riktig levande älg! Min första älg!
Två dagar senare såg jag den igen! Ja, jag tror att det var samma älg för den såg likadan ut, och så stod den vid samma väg. Fast på andra sidan. En riktig älg!
Det var riktigt häftigt!

Och för ungefär en vecka sedan besökte jag naturhistoriska muséet i stockholm. Där fanns det också en älg och vi lärde oss hur man ropar på dem. Där fanns också ett stort valskelett och en hel del andra djur. Inget var dock levande. Lite synd.


Nä, nu måste jag fortsätta. Måste börja packa ner livet i molkom. det blir nog bara jobbigare för varje dag nu. Men allt har sitt slut, och det känns ändå som att det är dags för molkoms slut.
Det är egentligen bara en viktig sak kvar som jag måste göra. Jag ska bara våga. jag ska göra det!
Om man känner att man måste göra något som kanske är jobbigt och svårt, så är det bättre att göra det och kanske ångra sig efter, än att inte göra det och ångra sig och undra vad som kunde ha hänt resten av sitt liv.
Eller hur?


Önska mig lycka till och håll tummarna för mig på lördag, tack!
Puss o kram