Mamma Mia!
"I have a dream, a song to sing"
Så lät den första sångfrasen, i denna underbara film. Den jag pratar om är Mamma Mia! (Abba-musikaln för den som inte hänger med bättre än så)
De som känner mig vet att jag absolut älskar musikaler, mer än så nästan, jag förälskar mig i dem, och Mamma Mia! var inte annorlunda. Jag hade turen att få se den här musikalen i London för ett par år sedan (helt fatastiskt btw) men blev absolut inte besviken av filmen, allting var helt sagolikt bra, som en musikal ska vara.
Men det brukar vara så med musikaler, de fångar en med en känsla, eller flera känslor, de är färgsprakande och häftiga. Man fångas av flerstämmig sång och koreograferade storslagna dansnummer. Från det första fina sångnummret, som jag citerade här ovan, till den underbara finalen med Waterloo framförd i glittriga dräkter, så får Mamma Mia mig att le stort av den där lyckliga känslan som sprider sig från den innersta maggropen ut i alla delar av kroppen och bara får mig att vilja hoppa upp och dansa och sjunga och klappa med. Jag skrattade så jag fick ont genom större delen av filmen, och lät tårar rinna till de två sorligaste bitarna, slipping through my fingers och the winner takes it all.
Det är svårt att beskriva vad musikaler betyder för mig, det är som ett lyckopiller, eller nån drog, och jag är så beroende.
Det tråkiga är att förr eller senare måste man återvända till verkligheten.
Ganska ofta brukar jag tänka mig, och önska, att livet vore som en enda stor musikal. Med upp och nergångar, ensamma solon i mol, och storslagna sprakande dans och sångnummer. Där alla känslor skulle beskrivas med vackra sångfraser, och varje händelse skulle ha en egen sång och melodi. Varje dialog skulle vara övertydlig och lite lagom skämtsam, och vart man än gick skulle det nånstans i närheten finnas en kör redo att backa upp en i precis rätt stämmor.
Vore det inte underbart?
Men jag får väl erkänna för mig själv att det aldrig kommer, eller kan bli verklighet. Och varje gång jag väcks ur mina dagdrömmar av den tanken, så blir jag lite ledsen, så att det känns in i själen.
Så jag får väl nöja mig med att se filmerna, och gå och se de riktiga musikalerna då och då, ett par timmar att drömma sig bort och återuppleva den där obeskrivligt lyckliga känslan.
luddigt... hoppas det är någon som vet och förstår vad jag pratar om iaf=P
Nu får det vara nog för ikväll, ska gå och drömma mig bort till någon vacker musikalisk plats istället.
Sweet dreams allihopa!
