Uppdatering!
Fan va tiden går hela tiden. Ibland är det bra och ibland är det mindre bra.
Som tex igår, det var min första dag på jobbet, den omtalade snusfabriken. Jag kom dit vid halv två på dagen, för att först få lite information och sedan direkt sätta igång och arbeta, med nånting som jag absolut inte förstod ett piss av! Det blev mest att titta på och försöka lära sig vad man skulle göra när maskinerna klantade sig (dåliga maskiner), och de klantade sig hela tiden typ.
Jag fick äntligen komma därifrån nångång innan tolv och var hyftsat trött efter att ha stått upp i typ tio timmar. Under den tiden var det väldigt bra att tiden gick, visserligen ibland långsammare, men ibland snabbare.
Så när man väntar på något så är det bra att tiden går. Men samtidigt så vet man att för varje sekund så minskar väntan, och snart får man det man väntar på, och när man har fått det så kan det ibland vara över väldigt snabbt. För när man har fått vad man väntar på så har tiden en tendens att rusa på som att det inte fanns någon ände.
Väntan betyder ju att man har något framför sig, oftast något härligt och underbart, så på ett konstigt sätt kan väntans tider vara de bästa.
Jag väntar på något nu. Jag väntar på torsdag, eller torsdagnatt, efter jobbet. För på torsdag kommer Toni hit, och han ska vara här hela helgen, samtidigt som jag är ledig hela helgen!
Så jag väntar, och jag längtar, och jag är så glad att det snart är torsdag. Fast jag vet att fast jag har hela helgen att se fram emot så kommer torsdag att vara den bästa dagen (eller kvällen), för då får jag kramas med Toni, och jag har hela min lediga helg tillsammans med honom. Allting att se fram emot. Allting att vänta och längta till.
Helt plötsligt började detta inlägget att handla om nånting mer än bara en uppdatering. Så därför, en snabbis på annat som hänt:
I fredags kom brevet från molkom. Det var läskigt att öppna det. Men det gick bra ändå. Så väldigt bra. "Du är antagen till Drama åk 2 på molkoms folkhögskola" Vilken lättnad och glädje. Under kvällen spred sig glädjen, sms och samtal kors och tvärs i landet för att se vilka mer som hade kommit in, och vilka som inte kommit in. Tillslut visste man vilka som kommer tillbaks till hösten, vilka som blir mina klasskamrater ett år till. Och jag kunde knappast vara gladare över gruppen som kom in. Det känns kanon helt enkelt!
Efter detta lyckorus blev det ännu bättre. För i söndags åkte jag till Göteborg för att träffa Ida, och dessutom se "Singin in the rain" Yey! Fick reda på att det var deras sista föreställning, och OJ vilken föreställning! Något av det bästa på länge! Tack så mycket Ida för biljetten till denna upplevelse. Helt obeskrivligt bra dag!
Nä, nu får jag nog sluta. Måste börja ladda inför ännu en dag på snusfabriken.
puss o kram
Som tex igår, det var min första dag på jobbet, den omtalade snusfabriken. Jag kom dit vid halv två på dagen, för att först få lite information och sedan direkt sätta igång och arbeta, med nånting som jag absolut inte förstod ett piss av! Det blev mest att titta på och försöka lära sig vad man skulle göra när maskinerna klantade sig (dåliga maskiner), och de klantade sig hela tiden typ.
Jag fick äntligen komma därifrån nångång innan tolv och var hyftsat trött efter att ha stått upp i typ tio timmar. Under den tiden var det väldigt bra att tiden gick, visserligen ibland långsammare, men ibland snabbare.
Så när man väntar på något så är det bra att tiden går. Men samtidigt så vet man att för varje sekund så minskar väntan, och snart får man det man väntar på, och när man har fått det så kan det ibland vara över väldigt snabbt. För när man har fått vad man väntar på så har tiden en tendens att rusa på som att det inte fanns någon ände.
Väntan betyder ju att man har något framför sig, oftast något härligt och underbart, så på ett konstigt sätt kan väntans tider vara de bästa.
Jag väntar på något nu. Jag väntar på torsdag, eller torsdagnatt, efter jobbet. För på torsdag kommer Toni hit, och han ska vara här hela helgen, samtidigt som jag är ledig hela helgen!
Så jag väntar, och jag längtar, och jag är så glad att det snart är torsdag. Fast jag vet att fast jag har hela helgen att se fram emot så kommer torsdag att vara den bästa dagen (eller kvällen), för då får jag kramas med Toni, och jag har hela min lediga helg tillsammans med honom. Allting att se fram emot. Allting att vänta och längta till.
Helt plötsligt började detta inlägget att handla om nånting mer än bara en uppdatering. Så därför, en snabbis på annat som hänt:
I fredags kom brevet från molkom. Det var läskigt att öppna det. Men det gick bra ändå. Så väldigt bra. "Du är antagen till Drama åk 2 på molkoms folkhögskola" Vilken lättnad och glädje. Under kvällen spred sig glädjen, sms och samtal kors och tvärs i landet för att se vilka mer som hade kommit in, och vilka som inte kommit in. Tillslut visste man vilka som kommer tillbaks till hösten, vilka som blir mina klasskamrater ett år till. Och jag kunde knappast vara gladare över gruppen som kom in. Det känns kanon helt enkelt!
Efter detta lyckorus blev det ännu bättre. För i söndags åkte jag till Göteborg för att träffa Ida, och dessutom se "Singin in the rain" Yey! Fick reda på att det var deras sista föreställning, och OJ vilken föreställning! Något av det bästa på länge! Tack så mycket Ida för biljetten till denna upplevelse. Helt obeskrivligt bra dag!
Nä, nu får jag nog sluta. Måste börja ladda inför ännu en dag på snusfabriken.
puss o kram
Kommentarer
Trackback
